Maria kliver in som assistent

Lärarassistenter, undervisningsassistenter och lärare med handledningsuppdrag. Malmö stad laborerar med nya tjänster för att kompensera bristen på behöriga lärare.

Undervisningsassistent. Vad är det? Varken jobbannonsen eller anställningsintervjun förberedde Maria Kållberg för det som skulle komma.

– Jag trodde att jag skulle vara en extra resurs på lektionerna men att det skulle finnas en lärare som ledde undervisningen, förklarar hon.

Men redan första dagen på nya jobbet stod det klart att det är hon som är läraren. Hennes uppgift är att undervisa en klass ensamkommande flyktingpojkar i svenska som andraspråk och dessutom vara deras mentor. Hon har ingen lärarutbildning men det är bara att gilla läget, som hon säger.

– Stan svämmar över av barn som behöver undervisning och vi måste hjälpas åt allihop.

Maria Kållberg har sin arbetsplats på S:t Petri gymnasieskola, ett vackert gammalt läroverk i centrala Malmö. Merparten av eleverna går på skolans populära samhälls- och naturvetenskapsprogram men här finns också tre språkintroduktionsklasser.

Går man in genom skolans pampiga entré och tar vänster i trapphallen så hittar man Maria Kållbergs klassrum i slutet av korridoren. Klassrum är kanske att ta i. Skolan har lyckats pressa in sexton bänkar i det som tidigare var ett grupprum. Här började en klass nyanlända elever för några veckor sedan. De kommer från Afghanistan, Syrien och Irak och just denna eftermiddag jobbar de med att lära sig vad kroppsdelarna heter på svenska.

Maria Kållberg vandrar mellan bänkarna, gestikulerar, artikulerar och pekar ömsom på sin egen kropp, ömsom på alfabetet som sitter upptejpat längs väggarna.

– Öga, öra. Ser ni det är bara ett ”g” och ett ”r” som skiljer.

Hon lägger upp ena benet på en bänk och pekar.

– Fot, säger eleverna.

Hon flyttar pekfingret högre upp. De tvekar.

– Knä, chansar någon till slut.

– Där satt den! utropar Maria Kållberg och skyndar tillbaka till vita tavlan för att visa hur orden stavas.

Sva-undervisningär hårt kroppsarbete har hon insett.

– Man står inte direkt och slappar. Jag är helt paj när dagen är slut, säger hon på utpräglad stockholmska trots att hon har bott i Skåne sedan 60-talet.

Maria Kållberg är en av de fyra undervisningsassistenter som hittills anställts i kommunens gymnasieskolor. Fack och arbetsgivare har i efterhand bestämt att titeln ska ändras till ”undervisande assistent” för att visa att det handlar om att själv undervisa. Samtliga jobbar inom språkintroduktionsprogrammet. Det är där lärarbristen är som mest akut i spåren av höstens flyktingvåg. Det finns inget hopp om att fylla alla luckor med behöriga lärare och därför har assistenterna seglat upp som en möjlig lösning, enligt Edward Jensinger, chef för ett av Malmö stads gymnasieområden.

– I grunden ska de ha samma arbetsuppgifter som lärare minus myndighetsutövningen. De är obehöriga men vi kräver att de har en akademisk examen som ger lämplig ämneskompetens, förklarar han.

En ingenjör kan till exempel undervisa i matematik eller en kommunikatör i svenska. Den pedagogiska kvaliteten ska garanteras genom att den undervisande assistenten får handledning av en legitimerad lärare. Handledaren ska hjälpa till att planera undervisningen, utforma examinationer och dessutom göra regelbundna besök på assistentens lektioner. På köpet får handledaren den insyn som behövs för att sätta betyg på assistentens elever.

Undervisande assistenter ska inte förväxlas med lärarassistenter – den yrkeskategori som både M-ledaren Anna Kinberg Batra och Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand efterfrågat i artiklar på DN Debatt. Tanken med lärarassistenter är att de ska avlasta lärare genom att ta hand om praktiska och administrativa sysslor som att behandla ledighetsansökningar, kopiera upp lektionsmaterial, agera rastvakter och ställa i ordning lokaler.

Även denna idé kommer att få en chans i Malmös kommunala gymnasieskolor. Kommunen är på gång att anställa lärarassistenter men varken arbetsgivaren eller det lokala facket tror att de kommer att revolutionera verksamheten.

– En hel del av administrationen hänger ihop med lärarens kontakt med elever och är svår att plocka bort, säger Marianne Thomsen på Lärarförbundet i Malmö.

Områdeschef Edward Jensinger är inne på samma linje:

– Det som framför allt stressar lärarna är mängden för- och efterarbete av undervisningen snarare än lösryckta administrativa uppgifter.

Det som verkligen behövs är fler som undervisar, menar de båda.

– Till sommaren ska vi ha 10–15 undervisande assistenter och om prognosen för elevökningen håller i sig så kan det bli ytterligare 15–30 efter sommaren, säger Edward Jensinger.

Assistenterna tjänar så klart mindre än legitimerade lärare men kommunen är inte ute efter att spara pengar, enligt Edward Jensinger.

– Mellanskillnaden ska gå till att finansiera tjänsterna som handledande lärare. Det är ett nollsummespel. 

En uppenbar nackdel med att legitimerade lärare ägnar sig åt handledning är att de får mindre tid till sin egen undervisning. Systemet är en kompromiss, medger Edward Jensinger. I den bästa av världar skulle behöriga lärare fokusera helt på att undervisa. Men i tider av lärarbrist måste de tas i anspråk för att kvalitetssäkra obehörigas undervisning.

– Alternativet skulle vara att vi säger lycka till och låter de undervisande assistenterna sköta sig själva men det skulle ge en sämre kvalitet totalt sett, säger Edward Jensinger.

En lärare med handledningsansvar kan handleda mellan en och fem undervisande assistenter. Lönepåslaget ligger på mellan 1 500 och 3 000 kronor beroende på antalet assistenter och den handledande läraren får sätta av mellan 15 och 50 procent av sin tjänst för uppdraget.

Marianne Thomsen på Lärarförbundet har varit med och förhandlat fram villkoren och är nöjd med utfallet. Hon tror på idén med undervisande assistenter även om det inte är den ideala lösningen:

– Vi står inför enorma utmaningar i Malmö. Vi kan inte hårdnackat kräva att alla lärare ska vara legitimerade samtidigt som det kommer många ensamkommande barn som har rätt till skolgång.

I Maria Kållbergs klassrum stiger sorlet. Eleverna har fått i uppgift att intervjua varandra om ålder, ursprung och familjeförhållanden. Det går lite knackigt för de har inte riktigt fått kläm på skillnaden mellan ”vad?”, ”var?” och ”hur?”. Maria Kållberg måste påkalla uppmärksamheten för en snabb genomgång.

Hon lyfter ena handen, eleverna svarar genom att lyfta sina och tystnaden sänker sig över klassrummet. Hon tar till orda:

– Namn. Vad heter? Ålder. Hur gammal? förklarar hon och spänner ögonen i killarna så att de förstår att det här är viktigt.

Maria Kållberg må vara ny i lärarrollen men hon har pedagogisk erfarenhet. De senaste tio åren har hon jobbat som journalist men innan dess var hon dramapedagog i mångkulturella skolor.

– Det har jag glädje av eftersom jag vet hur man skapar trygghet i en grupp. Och trygghet är viktigt för att eleverna ska våga prata.

Men vad vet hon om att lära ungdomar med begränsad skolbakgrund ett helt nytt språk? I vilken ände började hon när eleverna kom hit för några veckor sedan?

– Jag fick det goda rådet av min handledare att börja med det nödvändigaste. Det som de behöver kunna för att fungera i samhället. Några viktiga fraser, klockan, vad personnummer betyder och hur man fyller i en blankett.

Maria Kållbergs handledare heter Pia Kjellsson och är lärare i svenska som andraspråk på närliggande Värnhemsskolan. Hon har tagit på sig att handleda ett antal undervisande assistenter i väntan på att de permanenta handledartjänsterna ska tillsättas.

– Jag hjälper dem att förenkla sin kommunikation med eleverna, förser dem med stenciler, tipsar om läromedel och om Skolverkets allmänna råd för undervisning av nyanlända.

Hon märker att handledningen tar mycket tid och är inte säker på om hon vill söka de kommande handledartjänsterna.

– Jag tycker det är hemskt roligt att handleda men jag vill se hela upplägget först. Jag vill inte släppa för mycket undervisning för jag älskar att jobba med nyanlända elever, säger hon.