Köln. Kungsträdgården. Övergrepp. Nyanlända. När debatten rasade som värst i vintras svallade känslorna på Angeredsgymnasiet i Göteborg. Flera elever kände sig utpekade.
Det är tisdagseftermiddag på Angeredsgymnasiet och fem lärare förbereder dagens tretimmars pass. De ingår i Sos-teamet som ansvarar för skolans lektioner i sex och samlevnad och går runt i klasserna enligt ett rullande schema.
I dag är det vård- och ekonomiprogrammens tur och på schemat står ”min kropp, mina gränser” och ”lustanatomi”.
Vi följer med lärarna Lisa Nordmark, Torbjörn Johansson och Charlotte Persson på lektion med ekonomiklasssen. Efter en kortare inledning, där eleverna får se en film om sexuella övergrepp och samtycke, delas de in i smågrupper för att diskutera gränssättning. De får bilder av mans- och kvinnokroppar och ska måla förbjudna respektive tillåtna zoner i rött och grönt.
På Arnela Malkics och Najma Salads kvinnokropp blir alltmer rött: brösten, underlivet, höfterna, låren, magen. Till slut är det endast fötter och händer kvar. Även om det finns vissa skillnader i hur smågrupperna resonerat – och en killgrupp visar med ett gapflabb att de målat penis grön – är klassen enig om vad som är rätt och fel: gentemot främmande människor har vi skarpa gränser, det är först när vi känner varandra som det är okej med mer intim beröring.
Det visar sig snart att några elever nyligen suttit i publiken på ett debattprogram på tv om de sexuella övergreppen i Köln och på ungdomsfestivalen i Kungsträdgården och känt sig indirekt utpekade som förövare. En elev säger att programledarna ”bara gick på nyanlända”. En annan att lärarna verkar göra likadant:
– Det är viktigt att det här diskuteras. Men på vilket sätt gör man det? Skolan måste tänka efter vilka som behöver den här utbildningen. Är det bara vi som behöver detta? Inte jag, jag vet allt detta redan.
Många av eleverna instämmer och nu bryter läraren Charlotte Persson in i diskussionen.
– Det här är något som alla ungdomar måste höra, det ingår i den samhällsinformation alla elever ska få i skolan, säger hon.
De allra flesta elever i klassen är födda utomlands. En del har kommit till Sverige tillsammans med sin familj, andra är ensamkommande. Eftersom många först har gått på språkintroduktion skiljer det ett par år mellan klassens yngsta och äldsta elev. Med andra ord är det upplagt för mycket diskussioner.
En del tycker att just ensamkommande behöver extra utbildning i normer och sexuella övergrepp eftersom de har kommit hit själva, lever utan föräldrar och därför tror att ”allt är fritt”. Men när det antyds att detta främst gäller afghaner eftersom de skulle ha legat bakom övergreppen i Köln och Stockholm blir en tjej arg:
– De var inte bara från Afghanistan. De var från alla länder.
Först när lektionen har dragit över med 20 minuter lyckas lärarna bryta för rast. Charlotte Persson, som är lärare, utbildningsledare och samordnare för sex och samlevnad på Angeredsgymnasiet, säger att debatten om sexuella övergrepp har väckt starka reaktioner i flera klasser runt om i Göteborg. Hon har numera ett särskilt uppdrag i sin tjänst att utveckla undervisningen i sex och samlevnad på gymnasier i hela regionen och träffar därför många lärare.
– Vi måste förhålla oss till de här elevernas bakgrund. Många av dem vet väldigt lite om sin egen kropp. De vet ännu mindre om det motsatta könet. De är uppväxta med att det är tabu att prata om sex och det finns många missuppfattningar. På samma sätt som det finns elever som inte kan ta till sig Darwins evolutionsteori eftersom de lärt sig att allt är Guds skapelse, finns det elever som har svårt att ta till sig delar av sex- och samlevnadsundervisningen.
Den största skillnaden mellan att undervisa nyanlända och elever födda i Sverige i sex och samlevnad är dock språket, tycker hon.
– Man måste vara tydlig och börja med att förklara vad ord betyder och hur de används. Det är lätt hänt att det uppstår missförstånd, säger Charlotte Persson.
– När man säger att undervisningen ska vara likvärdig betyder det inte att alla elever ska få likadan undervisning. Det betyder att de ska få samma möjlighet att ta till sig kunskapen. Nyanlända elever kanske behöver fler lektioner, få se på fler bilder och andra särskilda insatser.
Angeredsgymnasiets satsning på sex och samlevnad går tillbaka till 1998. På höstlovet det året inträffade den tragiska diskoteksbranden i Backa som krävde 63 ungdomars liv. 15 av dem gick på skolan.
– Vi förstod då att många av våra elever inte har någon vuxen att prata med om värderingar, kultur och sex. De hade kanske inte fått gå på discot för sina föräldrar och vågade nu inte prata hemma om sina upplevelser. Därför ville vi införa en arena för den typen av diskussioner.
Det resulterade i en obligatorisk kurs i livskunskap med fokus på sex och samlevnad. Kursen var uppskattad men när obligatoriet försvann blev undervisningen beroende av enskilda lärares intresse och förmåga.
När den nya läroplanen Gy 11 skulle implementeras gjorde skolan en nystart. Det bestämdes att arbetet med sex och samlevnad skulle vara en del av likabehandlingsarbetet och att undervisningen skulle ske enligt Skolverkets triangel. I den är basen att undervisningen sker ämnesövergripande under vanliga lektioner.
Utöver det ska alla lärare ha förmågan att ”fånga frågan i flykten” och dessutom ska det finnas enskilda lektioner i just sex och samlevnad.
För att få en hållbar struktur och inte behöva köpa in kompetens utifrån utbildades det egna Sos-teamet. Det leds av Charlotte Persson, som också är utbildad i sexologi, och består av fyra lärare från olika arbetslag. Teamets uppgift är att dels fortbilda all personal, dels ansvara för en serie egna lektionspass.
Det är dessa som ligger på tisdagseftermiddagar. Efter den försenade rasten blandas klasserna och eleverna delas in i en tjej- respektive killgrupp och går igenom könsorganen.
I killgruppen diskuteras bland annat var könssjukdomar kommer in i kroppen, för- och nackdelar med omskärelse och internetsidor med propaganda för omskärelse. En kille har nämligen läst på internet att de män som har kvar förhuden lättare drabbas av könssjukdomar.
I tjejgruppen pratar de först om oskuld och slidkrans, och efter att många frågor retts ut landar lärarens budskap bland eleverna: ”ingen läkare eller någon annan kan avgöra om ni har haft samlag eller inte”.
Olika sorters könsstympning väcker också många frågor, men när elever säger att det är äckligt och bara idioter som könsstympar tvingas Charlotte Persson balansera upp frågan:
– Ingen könsstympar för att vara elak mot sitt barn, de föräldrar som gör det tror att det är bra för barnet.
Efter lektionen berättar Charlotte Persson att minst hälften av flickorna på skolan är könsstympade.
– Det vet vi statistiskt. Det är en sak som vi lärare måste förhålla oss till.
Carl-Magnus Höglund