Programskifte vässar lärarrollen

– Grejen är att det aldrig blir av att jag gör de där uppgifterna, säger han uppriktigt.

Läraren Elisabeth Uppsäll är luttrad. Hon har undervisat yrkeselever i naturkunskap under många år och vet att få av dem ser hennes ämne som skoldagens höjdpunkt.

– Naturkunskap kommer långt ner på listan och det tar tid att bryta igenom det motståndet. Sedan ska jag motivera dem och skapa en relation. Vägen till själva undervisningen är lång, konstaterar hon.

Dagens utmaning är att få de 25 tonårskillarna att fokusera på ekosystemtjänster i 100 minuter. Det är ett alldeles för långt pass, om du frågar Elisabeth Uppsäll.

– De här eleverna kräver så mycket närvaro av mig. Jag måste hinna se alla, vara framme och fråga hur det går och uppmuntra dem. Förra gången var jag så trött efteråt att jag glömde min nästa lektion.

Samtidigt vill hon inte släppa yrkeseleverna för att bara undervisa på sam eller natur.

– Eleverna på de praktiska programmen kommer hit med helt andra livserfarenheter och det finns så många kloka människor bland dem, tycker hon.

Och mångfalden tvingar henne att bredda sin lärarrepertoar.

– När så många har svårt för att läsa och skriva får jag använda andra metoder som drama eller att spela in filmer.

Dagens grupp består av elever från två olika yrkesprogram. Den ena halvan läser till målare och den andra till rörmokare. Att slå ihop yrkesklasser i de teoretiska ämnena är inte helt lyckat, enligt Elisabeth Uppsäll.

– Det blir en besvärlig gruppdynamik och dessutom ska de hinna lära känna mig som ny lärare under en kort kurs.

Men i dag tänker hon dela upp gruppen i två mer hanterliga halvor för att gå ut och titta på ekosystemtjänster kring skolan.

– Vvs:arna får gå ut först medan resten stannar kvar och ser en film, förklarar hon för eleverna.

Några minuter senare står hon och vvs:arna i en talldunge i Hedlundaparken intill skolan. Hon delar in dem i smågrupper och ger dem färgglada lappar med namn på fyra ekosystemtjänster: ”reglerande”, ”understödjande”, ”producerande” och ”kulturella”.

Miljöombytet och den råa höstluften verkar ha gjort underverk för eleverna som genast börjar peka ut exempel: träden som skyddar oss från vind (reglerande), jordlagret som absorberar nederbörd (reglerande) och granen lite längre bort som man kan ta in och klä till julen (kulturell).

Elisabeth Uppsäll sätter sig på huk och gräver i jord och barr på marken.

– Vad letar jag efter tror ni?

– Nedbrytare. Mask och svampar, svarar en av eleverna.

– I love you, bekräftar läraren. Och vilken typ av ekosystemtjänst är det?

Eleverna håller upp sina lappar. På de flesta står det ”understödjande ekosystemtjänster”.

– Precis. Vet ni att när samhällseleverna var här kunde de bara komma på de kulturella, som att man kan ha picknick i naturen, säger Elisabeth Uppsäll.

Det är ljuv musik i yrkeselevernas öron.

– De är dumma på sam, konstaterar de nöjt.

– Vvs:are är bättre, fyller någon i.

När det gäller kunskaper om naturen är Elisabeth Uppsäll benägen att hålla med.

– Många av yrkeseleverna bor på landet och står med båda fötterna på jorden, säger hon.

Och det märks under dagens exkursion där eleverna delar med sig av kunskaper om älgkadaver, kraftverksdammar och trädens förmåga att binda jorden.

Elisabeth Uppsäll tar sina elever vidare ner till Umeälvens strand och sedan tillbaka till skolan via den lokala kyrkogården.

– Av koldioxid är du kommen, koldioxid ska du åter bliva, predikar hon ödesmättat vid en av gravarna.

Dragonskolan i Umeå är knökfull. Den är egentligen byggd för 1 800 elever men i dagsläget hyser den

2 300. Och om ingen är sjuk så blir det fullt i klass-rummen. När 32 samhällselever har lektion i naturkunskap är varenda stol upptagen.

Att döma av den här klassen är den genomsnittliga samhällseleven tjej och föredrar att anteckna för hand. Killarna är i minoritet och sitter längst bak med sina datorer uppslagna.

Ordning och reda råder. Det är nästan lite för tyst i klassen. Elisabeth Uppsäll kastar då och då ut en fråga för att få igång eleverna.

– Varför är det så viktigt med biologisk mångfald? undrar hon.

Det blir noll respons, så hon pekar uppmuntrande mot en elev.

– Ingen aning, säger eleven.

– Sami då? undrar läraren.

Men Sami rycker på axlarna och frågan går vidare.

– Maja, Malte?

– Biologisk mångfald ger högre resiliens, säger Malte som tydligen suttit inne med svaret hela tiden.

– Just det. Om en art dör kan en annan ta över. Har du något exempel? undrar läraren.

Elisabeth Uppsäll kan sakna yrkeselevernas frispråkighet när hon undervisar på de högskoleförberedande programmen. Allra tydligast blir det under kursmomentet om sex och samlevnad.

– Yrkeseleverna säger vad de tänker och då kommer fördomarna fram. De där som vi alla bär på. Eleverna på natur och samhälle vill vara politiskt korrekta och är rädda för att säga fel, upplever hon.

Ämnesplanen säger att naturkunskap ska utveckla elevernas förmåga att kritiskt värdera och ta ställning i frågor med naturvetenskapligt innehåll. Det handlar om verkliga ödesfrågor som hållbar utveckling, klimatpåverkan och global resursfördelning. Eleverna behöver kunskaperna för att kunna påverka politiskt och för att göra medvetna val i den egna vardagen.

Det är medborgarkunskap som är precis lika viktigt för yrkeselever som för elever på högskoleförberedande program, enligt Elisabeth Uppsäll. Men hon tycker inte att de får samma förutsättningar att lära.

– De teoretiska programmen har en kurs på 100 poäng som både är bredare och ger mer tid för fördjupning. De flesta yrkeselever läser bara 50 poäng och det ger inte samma möjligheter.

Dessutom är läroboken på yrkesprogrammen av sämre kvalitet, tycker Elisabeth Uppsäll.

– Man har skurit så hårt i stoffet att det nästan inte går att få ett sammanhang. Sen är den så mesigt och allmänt skriven att den inte ger något sug att läsa, säger hon.

Kollegan Anna Lodén undervisar i naturkunskap på barn- och fritidsprogrammet och samhällsprogrammet. Eleverna på barn och fritid tillhör den minoritet av yrkeseleverna som läser 100 poäng naturkunskap, det vill säga lika mycket som samhällsvetarna. Men förutsättningarna skiljer sig ändå åt, tycker Anna Lodén.

– På de praktiska programmen är det framför allt de starka eleverna som man har dåligt samvete för.

När fokus ligger på att lyfta de omotiverade och svaga till ett E är det en risk att eleverna som siktar högre faller mellan stolarna, enligt Anna Lodén. Efter varje avslutad kurs frågar hon sig om de ambitiösa verkligen fick en chans att nå C eller högre.

– Man måste hela tiden tänka på att det ska finnas avtryck av högre betygsnivåer i de olika momenten. Men det kan samtidigt skrämma de svaga och omotiverade som man också vill ha med sig, konstaterar Anna Lodén.

Blir det då svårare för yrkeselever att få höga betyg i naturkunskap?

– Det skulle kunna vara så. Men det kan också bli precis tvärtom: att en lärare som bara undervisar på praktiska program blir snällare i sin betygsättning eftersom den generella nivån är lägre, säger Anna Lodén.

Elisabeth Uppsäll håller med.

– Det är samma sak om du bara undervisar högpresterande elever. Då är det en risk att du anpassar hela skalan E-C-A uppåt.

Men betygen ska ju inte vara relativa?

– Nej, men jag tror ändå att man får bättre perspektiv på kunskapskraven genom att undervisa på både teoretiska och praktiska program. Egentligen är det förödande att bara jobba på ett program, anser Anna Lodén.

Vad ger naturkunskapen dig?

Olivia Ikonomidis Svedmark, Samhällsvetenskapsprogrammet

– Jag tycker naturkunskap är lättare än NO i högstadiet. Det var så mycket kemiska beteckningar. Naturkunskap är mer relaterat till samhället.

Är det intressant då?

– Ja och det är mycket Bettans förtjänst. Hon väver in det i vardagliga situationer så att man känner sig mer träffad.

Kommer du att ha nytta av kunskaperna?

– Om jag ska jobba som samhällsvetare så spelar naturen stor roll eftersom det är en del av samhället.

Esther Fors, Samhällsvetenskapsprogrammet

– Det känns som om naturkunskapen är anpassad för oss eftersom vi lär oss ämnet utifrån ett samhällsperspektiv.

Vad har fångat ditt intresse?

– När vi fick höra hur otroligt mycket gifter som vi för vidare till våra barn när vi ammar dem. Det tänkte jag på hela veckan efteråt.

Isak Eriksson, Vvs- och fastighetsprogrammet, inriktning vvs

– Naturkunskap är okej även om det inte är det roligaste på dagen.

Vad är roligast?

– Vvs-timmarna för det är ju dem man har valt. Men bland de teoretiska lektionerna ligger naturkunskapen ändå bra till.

Är det ett intressant ämne?

– Då och då. Det är allmänbildning.

 Patrik Nygren, Bygg- och anläggningsprogrammet, inriktning måleri

– Jag är mest intresserad av det här med måleriet men det är inte fel att få veta mer om naturen.

Är det viktigt med bra betyg i naturkunskap?

– Det är nog inte så många byggare och hantverkare som är ambitiösa i de teoretiska ämnena utan satsar bara på godkänt. Jag är mer intresserad av historia, där vill jag visa vad jag kan och få höga betyg.