Litteraturen får spela huvudrollen

Martin Ahlstedt, lärare i svenska på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg, kikar oroligt ut i korridoren. Klockan närmar sig halv tre och än så länge är bara någon enstaka elev på plats. Martin Ahlstedt misstänker att de andra har gått hem för dagen. I förmiddags drabbades skolan nämligen av ett strömavbrott. Det gjorde att det inte serverades skollunch och nu har det dessutom varit en lång håltimme.

Men oron är obefogad. Eleverna släntrar nästan mangrant in till lektionen. I går såg de en dramatisering av Albert Camus Främlingen på Göteborgs stadsteater och de är uppenbarligen sugna på att prata av sig och jämföra teaterpjäsen med boken.

Snart är diskussionen igång.

– Om Mersault ska vara likgiltig så lyckas de inte med det. Han visar många känslor. När han pratar om sin mamma är det som att han har tårar i ögonen. Det måste väl vara så på teatern, att det finns känslor. I boken tänker jag att han aldrig rör en min, säger Anders Hansson.

Anders Hansson och de andra eleverna i klassrummet kommer från olika program och klasser. De går tredje året och tillhör de yrkeselever på skolan som har valt att läsa in högskolebehörighet. Det betyder att de fortsätter läsa svenska under hela gymnasiet i stället för bara under det första året.

– Tidigare har de sett föreställningar på Backa teater. Det har varit bra och uppskattade pjäser, säger Martin Ahlstedt, men eftersom Backa teater bara ligger några hundra meter bort från gymnasiet har det oundvikligen känts mycket ”skola”. Därför var det något helt annat att åka in till stadsteatern.

Dessutom fick klassen besök av stadsteaterns vd Björn Sandmark och huvudrollsinnehavaren Mattias Nordkvist ett par timmar före föreställningen i går. I och med att Mattias Nordkvist har en bakgrund som många av eleverna kan känna igen sig i, han hade dåliga betyg i skolan och läste sin första bok när han var 19 år, blev besöket extra lyckat och ökade elevernas förståelse för vad teater är.

Efter föreställningen i går stannade de flesta eleverna kvar i stan en stund för att prata om vad de hade sett. Martin Ahlstedt spinner nu vidare på de trådarna och låter eleverna reflektera över scenografin. På scenen fanns det bland annat en videoskärm som visade bilder från Mersaults liv. Under rättegången, där Mersault döms till döden för att ha mördat en arab, vändes kamerorna dock mot publiken och man kunde se sig själv på videoskärmen.

– De ville visa att det är vi som dömer honom, säger eleven Fabian Svärd.

Mest engagerade är eleverna i det märkliga slutet där först en rosa elefant, och sedan en bebis, syntes på scenen. En elev säger att det säkert var en variant på det vanliga filmtemat ”när ett liv slocknar tänds ett nytt”. De flesta är överens om att det var ett sätt att skapa hopp.

– De ville inte avsluta för deprimerande. De ville göra något annat. Det här var rätt roligt. De vill nog visa att liv är betydelsefullt, vi har mycket känslor och det är betydelsefullt, säger Lukas Christensen Ahl.

När diskussionen i klassrummet ebbar ut samlar Martin Ahlstedt ihop trådarna och delar ut momentets skrivuppgift: en uppsats om Albert Camus, romanen Främlingen och teaterpjäsen. Martin Ahlstedt har gett precisa instruktioner, men till dem som inte kommer igång vänder han på det.

– Ni behöver inte följa mina punkter slaviskt. Ni kan skriva på om vad ni tycker. Börja med något ni tyckte om i pjäsen. Men kom igen nu. Det är jobbigt för er om ni kommer hit nästa vecka och inte har börjat.

Alla hinner få ned åtminstone ett par rader innan lektionen är slut. Klockan är snart fyra på eftermiddagen och det är dags att gå hem. I och med att eleverna kommer från olika klasser är det svårt att få ihop schemat och svenskan hamnar ofta sist på dagen.

Några elever som dröjer sig kvar säger att en bra lärare med förmåga att entusiasmera är viktigt för att de ska stanna kvar på eftermiddagarnas svensklektioner.

– Martin vrider och vänder på saker för att man ska komma vidare. Han frågar vad vi tänker och tycker, och säger åt oss att skriva ned det. Han är intresserad av våra tankar. Han får mig att bli mer taggad att läsa, säger Fabian Svärd.

Fabian Svärd och hans kompis Lukas Christensen Ahl säger att de läser in högskolebehörighet för att ha fler möjligheter öppna.

– Jag vill ha friheten att kunna välja, och man vet inte heller vad som händer i framtiden, säger Lukas Christensen Ahl.

Fabian Svärd och Lukas Christensen Ahl läser på vvs- och fastighetsprogrammet. Elever därifrån är överrepresenterade i just den här klassen. Martin Ahlstedt säger att det är ett av de yrkesförberedande program som har högst status och där det också finns stora möjligheter att utvecklas inom yrket. I andra ändan av skalan finns industritekniska programmet där endast några enstaka elever väljer att läsa in högskolebehörighet.

– Det går inte att prata om yrkeselever som en grupp. Motiverade elever söker sig till vvs medan många på industri har kommit in på sitt andra- eller till och med tredjeval. De har en negativ ingång. Så det är en jättestor skillnad.

Martin Ahlstedt brinner för litteratur och läsning och tycker att de elever som endast läser det första obligatoriska året inte får tillräckligt med undervisning i svenska. I det året är det nämligen mycket annat som ska få plats. Det nationella provet tar tid, och eftersom många av eleverna har dåliga förkunskaper går det åt mycket energi på sådant som stavning, meningsuppbyggnad och styckeindelning.

– Ska vi läsa böcker med de här killarna och tjejerna tar det också tid. Det fungerar inte att säga till dem att läsa ett visst antal sidor till nästa vecka och tro att det löser sig.

– Om jag inte följer upp läsningen med samtal i mindre grupper där alla verkligen tar del och pratar, så kommer en del av dem att smita undan och lämna in uppsatser där hälften är avskrivet. Då får de aldrig chansen att uppleva litteratur och vi får många som kanske har läst sin sista bok när de är 16 år.

Förra året lät han eleverna läsa Männen med rosa triangel av Heinz Heger. Det är en vittnesskildring av förföljelsen av homosexuella i Nazityskland. Den berättelsen är så stark att eleverna inte kunde ”skoja bort” eller ”värja sig emot den”.

– Jag har höga förväntningar på dem på så sätt att jag ger dem utmanande uppgifter. Det måste handla om saker som engagerar, man ska inte vara rädd för att ta upp svåra ämnen.

Däremot har han svårt att ta till sig diskussionen om läslust och idéer som att göra om höstlovet till ett ”läslov”.

– Du kan inte prata om läslust med en 16- eller 17-årig kille som hatar att läsa. Du måste börja i en annan ände. Det var till exempel inte alla som älskade att läsa Främlingen i början. Men får vi igång en diskussion händer det något. Även om läsningen inte är rolig, kanske de anstränger sig om de vet att leder till ett intressant samtal.

Martin Ahlstedt vill att alla yrkeselever ska läsa svenska obligatoriskt under gymnasiets tre år. Men i så fall behöver kurserna ändras. I dag är kraven i svenska 2 och 3 för högt ställda och dessutom för fokuserade på formellt och vetenskapligt skrivande. I stället vill han se två olika svenskkurser, en för dem som siktar mot högskolan och en för dem som går på ett yrkesförberedande program. Den senare skulle då innehålla mycket litteratur.

– Det viktigaste för den här elevgruppen är kanske inte att lära sig skriva en formell uppsats enligt konstens alla regler. Kärnan i svenskämnet är språket och det litteraturen kan ge, alltså att förstå sig själv i ett större sammanhang och ta del av olika berättelser. Ett problem för ovana läsare är att de inte har någon referensram, det är först när man läst ett antal böcker som man kan jämföra och komma vidare med nya tankegångar och analyser.