Lektion för reflektion

Annika Bygdéns röstekar i den stora, tysta salen när hon hälsar alla välkomna till förmiddagens lektion på Huddingegymnasiet. Framför henne sitter drygt 25 elever som är ivriga att sätta i gång. Efter en kort gen­­om­gång ersätts tystnaden av ljudet från bandymål och bänkar som dras fram, dunsande fotbollar och gummisulor som tjuter i kontakt med golvet.

Eleverna intar gruppvis var sin del av idrottshall­en. Ett gäng ska spela innebandy, ett annat monterar ett volleybollnät, bredvid dem åker ett badmintonnät upp. Resterande delen av hallen intar en grupp som ska spela fotboll. Alla elever är engagerade i att fixa och dona.

– Mycket eget ansvar, säger Annika Bygdén efter att ha öppnat förrådet.

Sedan kilar hon i väg igen. Hälsar på en ny elev, pratar med en som har glömt idrottskläderna hemma och andra som har olika funderingar. Under tiden börjar de flesta komma i gång med dagens aktiviteter.

Det här är det tredje passet av fyra där eleverna ska fördjupa sig i ett spel. Under första lektionen, som var helteoretisk, förklarade Annika Bygdén att de ska välja ett spel som de vill bli bättre på, till exempel innebandy. Sedan fick eleverna göra en planering med vad de ska och kan göra för att utvecklas under de kommande lektionerna, utifrån olika kunskapskrav. De följande tre passen är praktiska och ägnas åt att utveckla teknik, jobba med den fysiska färdigheten och rörligheten som krävs för spelet och hela tiden reflektera över detta.

– Det jag vill få fram är att de ska känna ett intresse för att utveckla något, säger Annika Bygdén.

Med hjälp av surfplattor ska eleverna filma varandra för att lättare kunna reflektera över sin insats. De ska även skicka in en filmsnutt efter sista lektionstillfället som Annika Bygdén använder i bedömningen tillsammans med de skriftliga uppgifter som också ska lämnas in. På så vis kan hon se hur elevernas reflektioner överensstämmer med det filmen visar.

I dag är tanken att de elever som har kommit en bit på väg ska börja filma varandra. Annika Bygdén går fram till de olika grupperna, samlar gänget i en ring och visar upp ett papper med tre punkter hon vill att de får med på dessa filmsnuttar. Eleverna ska demonstrera hur de använder spelytan, hur man kan anpassa spelet till att exempelvis träna kondition och vilken teknik de har i ett visst moment.

– Jag vill att ni till exempel jämför ert fingerslag med ett från någon som är bättre än er själva, så ska ni sedan skriva ner ”vad jag kan göra för att förbättra mig”, förklarar Annika Bygdén för en volleybollgrupp.

Badmintongruppen, som i dag består av två elever då tre är frånvarande, får liksom det föregående gänget tipset att gå in på Youtube och kolla på några som är bättre på att spela. Emelie Ribbe och Linn Hedlund tar till sig rådet och går och sätter sig på läktaren. De börjar snegla på sin planering och kolla badmintonslag på Youtube när Annika Bygdén kommer fram igen.

– Vad stod på er planering i dag? frågar hon.

– Vi har skrivit rörelse på plan, intervall- och konditionsträning, svarar Emelie Ribbe och förklarar att det är svårt att köra konditionsövningarna när flera i gruppen är borta.

Annika Bygdén föreslår att de tränar kondition genom att spela mot i stället för med varandra. Slår de långa och korta bollar får de springa lite mer. I skolan blir det lätt att man bara står och passar bollen, men badminton går ju ut på att slå bollen dit den andra inte är, påminner hon.

Gör eleverna på det viset blir det också lättare att utveckla rörelsekvaliteten och känna efter vilken betydelse badminton kan ha för träningen. Det är en del av uppgiften som Annika Bygdén formulerade så här vid introduktionen: ”Din uppgift är att utveckla din förmåga att planera och med goda rörelsekvaliteter genomföra spelet samt beskriva aktivitetens betydelse för träning, hälsa och livsstil”.

Uppgiften utgår från flera kunskapskrav. De finns med i en bedömningsmatris som eleverna kan gå in och läsa på skolans läroplattform om de vill veta vad som krävs för ett visst betyg. Där finns också en kursmatris som Annika Bygdén använder sig av vid bedömningen av hela kursen. I den är kunskapskraven uppdelade i olika kolumner. I kolumn ett finns till exempel kunskapskravet som handlar om rörelse­kvalitet. Där har Annika Bygdén skrivit in aktiviteter där hon kan mäta dessa, som dans, ultimate frisbee och dagens uppgift, självvalt spel. Samma uppgifter kan också mäta fler kunskapskrav.

– Jag tänker att det är bra att man bedömer olika saker i en och samma uppgift, säger Annika Bygdén.

På så vis får eleverna även en chans att utveckla sina förmågor i flera olika uppgifter. Vissa har till exempel lättare för att hålla ett muntligt framträdande än andra.

Annika Bygdén låter oftast uppgifter löpa flera veckor, likt den eleverna håller på med nu. Då får de några lektioner på sig att öva, innan hon gör en bedömning. Genom att utgå från kunskapskraven vet hon vad hon ska titta på.

– Det blir inte bara basket, handboll eller pingis i en lektion. Det blir en längre period med en uppgift.

Ett gäng volleyboll-killar har satt sig på ena läktaren. De vill börja filma, men klurar på hur eftersom de är ett par man kort i dag. Annika Bygdén erbjuder sig att filma dem, medan de tränar ett uppspel. En får börja med att stå på andra sidan nätet som motståndare. De övriga tre intar varsin position så att de får in servar, baggerslag, fingerslag och smash. Sedan roterar de, medan Annika Bygdén fångar en sekvens per uppspel. På så sätt hamnar alla eleverna på film när de utför de olika slagen.

– Sedan kan vi analysera det här utifrån frågorna vi har fått, säger Joakim Nyström efteråt.

När Annika Bygdén sedan går igenom analyserna och filmklippen använder hon sig av matrisen och bedömer om eleven kanske kunde genomföra uppgiften ”med säkerhet och med goda rörelsekvaliteter”. I så fall antecknar hon nivå två i stället för ett C, då hon hellre använder olika nivåer än läroplanens A till F. Det beror på att hon inte vill fastna i betyg innan de måste sättas, eftersom hon också bedömer samma kunskapskrav i flera olika uppgifter.

– Ett satt betyg har jag inte chans att förbättra och då tycker jag inte att jag jobbar formativt.

På läroplattformen kan eleven hela tiden titta hur den ligger till. Kanske har eleven fått både nivå två och tre när det gäller ett visst kunskapskrav. Gör eleven bra i från sig nästa gång det ska bedömas har denne en chans att hamna på nivå tre.

Hur gör du när du tvekar?

– Då kan jag använda nivå två plus eller tre minus. När jag ska göra den summativa bedömningen och någon har fått många två plus kanske det kan utmynna i att det faktiskt blir en nivå tre.

Sedan är det ju det här med att tolka läroplanens olika begrepp, som rörelsekvalitet. Där poängterar Annika Bygdén att det i hennes ögon inte handlar om resultat, snarare insatsen i relation till sammanhanget. Hon kan inte förvänta sig volleybollslag i elitklass efter att eleverna övat under tre lektioner.

– Jag ska inte bedöma att de gör ett jättebra fingerslag, utan jag bedömer att de vet hur rörelsen ska gå till utifrån till exempel kraftinsats, balans och rytm. Det är de bitarna jag vill bedöma och de bitarna kan ju också komma tillbaka i en annan uppgift.

För Annika Bygdén innebär god rörelsekvalitet även att eleven kan upprepa rörelsen flera gånger och reflektera över den på flera plan. Förstår eleven hur rörelsen går till? Anpassar hen rörelsen till andra runtomkring, till situationen? Tänker eleven på skade­­risken när den utför en rörelse?

Hon tycker att det är viktigt att eleverna hela tiden är med på tåget. Därför är hon noga med att ge dem feedback och förklara vad de ska utveckla. Ibland använder Annika Bygdén tidigare elever som exempel, för att visa de nya klasserna hur en elev som har fått ett A rör sig. Eller vad en som har fått ett C hade kunnat utveckla mer.

– Det handlar om att tydliggöra det som krävs.

I samband med att Joakim Nyström packar ned surfplattan i väskan diskuterar han och klasskompisen Carl Ganning vad de ska titta på hemma utifrån de tre frågeställningarna de fick av Annika Bygdén i början av lektionen.

– Då kan man analysera teknik, hur man rör sig. Allting egentligen, för det är ju i en spelövning, säger Joakim Nyström.

Sedan går de iväg och monterar ned nätet. Det gör även badmintontjejerna Emelie Ribbe och Linn Hedlund innan de rör sig mot läktaren för slutsamling. Annika Bygdéns råd om att slå svårare bollar tycks ha fått in dem på nya tankar om badminton.

– Det var kul! Men det var jättejobbigt när man var två, säger Linn Hedlund som tycks ha kommit lite längre i att reflektera över vad badminton har för betydelse för träning, hälsa och livsstil.

Fotnot: Annika Bygdén har varit delaktig i arbetet med att ta fram bedömningsstödet i idrott och hälsa för gymnasiet och uppgiften som hennes elever arbetar med ingår i stödet.