Här ska ingen falla fritt

Olivia Svanström vet genast vad hon ska skriva på den positiva lappen. Det blir ”Berömma varandra”. På den negativa lappen är det svårare att hitta på något.

Hon går första året på vård- och omsorgsprogrammet här på Nyströmska skolan i Söderköping. Hon trivs bra på lärlingsspåret.

– Det fungerar bra när vi är i skolan och på min arbetsplats. Jag är på ett ålderdomshem där jag har två handledare, säger Olivia Svanström.

Läraren Ola Niklasson har ritat en stor självförtroende-tunna på tavlan. Han klistrar fast de lappar som fyller på självförtroendet. Nere vid tappkranen sätter han lapparna som tömmer tunnan på energi.

Några bra sakerär att se glad ut och att bjuda varandra på snus. Dåliga saker är att vara taskiga mot varandra och att vara stalkers.

– Är det någon som känner med sig att den förföljer någon så sluta genast med det, säger Ola Niklasson.

Ämnet är livskunskap. Ett av flera moment som ska öka trivseln i klasserna och förhoppningsvis göra så att färre väljer att hoppa av gymnasiet.

Thomas Carlsson är mentor för lärlingarna i årskurs ett. Han berättar att ett par elever har slutat i förtid då de har blivit erbjudna jobb.

– Det är ett någorlunda giltigt skäl. Men jag vill att alla går klart gymnasiet. Blir det problem eller uppsägningar på företagen så är det de här ungdomarna som får lämna först, säger Thomas Carlsson.

Skolans arbetssätt för att undvika avhopp och studieuppehåll infördes när den deltog i projektet Plug in, från hösten 2013 till hösten 2015. Anders Svensson var projektledare. Han är också förstelärare i betyg och bedömning och undervisar i matematik och naturvetenskapliga ämnen.

Nu står han utanför en av ingångarna och tar en nypa luft i vårvärmen. Flera elever går mot huvudingången till den stora skolbyggnaden och i luften känns lukten av gödsel från fälten på slätten och skolans nya vårplanteringar.

Anders Svensson känner väl till både Söderköping och Nyströmska skolan.

– Jag är faktiskt född i den här skolan. Den var lasarett förut. Så man har levt lite på begränsad yta, men jag brukar försvara mig med att jag varit utanför Söderköping en period i livet, säger han och småskrattar.

Med många års erfarenhet som lärare ser han att pressen i dag är hård. Det har blivit vanligare att elever behöver olika former av samtalsstöd.

– Min erfarenhetär att det ofta är högpresterande elever som sätter hård press på sig själva, utöver den press som finns från skola och samhälle om att man ska vara lyckad, säger han.

De elevnära arbetslagen är en viktig del i skolans arbete mot avhopp. Var tredje vecka träffas arbets­lagen för att diskutera pedagogiska och sociala frågor. Här kan också ämnesövergripande arbetssätt planeras.

– Vi kan hitta projekt och teman som kan underlätta för eleverna att nå sina mål och minska arbetsbördan och stressen för både dem och oss, säger Annica Nicklasson, som är programansvarig för samhällsvetenskapsprogrammet.

Svenska, samhällskunskap och geografi är ämnen som det ofta går att hitta ämnesövergripande projekt kring. Just nu samverkar kurserna kommunikation samt ledarskap och organisation.

– Matematik är kanske den svåraste nöten att knäcka för att få in samverkan med andra ämnen. Men vi försöker i samhällskunskap när det gäller statistik, berättar Annica Nicklasson.

Anders Svensson menar att de elevnära arbetslagen är viktiga för kontakter mellan olika lärargrupper. Ämneslärarna möter karaktärsämneslärarna och det ger bra kunskapsöverföring.

– Det gynnar eleverna eftersom lärarna får bättre koll och man kan samarbeta mer kring varje elev, säger Anders Svensson.

Elevers frånvaro och bedömning är stående punkter på dagordningen när arbetslagen träffas. Ibland är personer från elevhälsan med, oftast en specialpedagog.

– Då blir våra åtgärder vassare och det stöd som sätts in blir mer effektivt. Tack vare våra arbetslag med fem pedagoger, vårt mentorskap och andra åtgärder kan vi tidigt se varningssignaler om någon elev inte trivs eller riskerar att inte nå målen, säger Anders Svensson.

Formativt arbetssätt och formativ bedömning är ett mål på Nyströmska skolan. Eleverna ska veta vad som krävs för ett visst betyg och lärarna ska samverka för att se om till exempel elevens insatser i ett ämne kan vara till hjälp för en lärare i ett annat ämne. Inom tio dagar ska eleverna få respons på sina inlämningsuppgifter.

– Vi kommenterar vad eleven ska tänka på inför nästa arbete. Vad som kan bli bättre och vad som är bra. Om man ska arbeta formativt måste bedömningen göras relativt snabbt annars blir det inte framåtsyftande. Vi har varit duktiga på att ta till oss forskning, bland annat i våra studiecirklar om formativt arbetssätt, säger Anders Svensson.

Mentorskapet har utökats, speciellt under elevernas första år. Det har lett till färre avbrott och programbyten. I skolans slutrapport för Plug in står det att felval nu kan identifieras tidigare. Första året träffar också varje elev studie- och yrkesvägledare för att prata om sitt programval, vilka kurser som kan behövas för framtiden eller om eleven egentligen vill gå på ett annat program.

– Avhopp från skolan sker fortfarande, men de sker planerat och vi följer med i den processen. Avhoppen till ingenting finns inte, utan vi ser till att eleven kommer till en annan utbildning, annan skola eller annan verksamhet, säger Anders Svensson.

Men kommunerna har ju alltid aktivitetsansvar för unga?

– Jo, men det fungerar inte alltid i praktiken. Det förekommer tyvärr att elever skriver ut sig från gymnasiet och blir helt sysslolösa. Eftersom Söderköping är en liten kommun blir Nyströmska skolan en naturlig del av aktivitetsansvaret.

Hos lärlingarna är nu lektionen i livskunskap slut och det är dags för matematik.

– Ta hand om varandra i klassen och ni kommer att må bättre, säger läraren Ola Niklasson.

Alla lämnar klassrummet snabbt utom Tilda Karlsson. Hon har redan läst kursen i matematik på naturbruksprogrammet i grannkommunen Norr­köping. Efter ett halvår kände hon att hon egentligen ville sluta där men gick ändå klart första året för att få betyg i de kurser som ingick.

– Jag trivdes inte i den förra klassen. Jag kom inte in i gemenskapen ordentligt. Nu läser jag bygg och här pratar alla med alla. Det finns alltid någon att vara med och det är bra ute på bygget, säger Tilda Karlsson.

Utanför skolans expedition står en glasskål med nyskurna morötter fritt att ta för den som behöver fylla på energi. Här väntar Marcus Tronét och Pontus Adolfsson. Båda går i tvåan på samhällsvetenskapligt program. Några av deras klasskompisar har bytt till skolor i Norrköping.

De berättar att lärarna har jobbat hårt för att klassen ska bli en sammanhållen grupp.

– Vi har varit ute och paddlat och vi ska sitta med olika personer i klassrummet för att alla ska kunna jobba ihop, säger Marcus Tronêt.

– Men det finns ändå grupperingar i klassen eftersom folk har olika intressen på fritiden, till exempel idrott eller att läsa böcker. Men det påverkar inte trivseln i skolan, säger Pontus Adolfsson.

Båda tycker att det är mycket att göra och att det ibland är lite stressigt i skolan.

– Om man inte klarar av pressen och inte hinner med så kan man bli lite nedstämd. Därför är det bra att det finns stöttning från lärarna och att man tydligt får reda på vad som måste göras i olika ämnen, säger Pontus Adolfsson.

De har inga funderingar på att sluta gymnasiet eller att byta program. Snart är det bara ett år kvar. Och då är det bäst att bita ihop, tycker båda.